I torsdags under mitt kvällspass på jobbet så mådde jag minst sagt underligt.
Tänkte att de berodde på både för lite mat och för lite vätska.
Det pirrade i ögonen, kändes som jag drömde och jag frös.
Känner man mig så är chansen att jag fryser nästintill obefintlig.
När jag kom hem på kvällen så hade jag ganska hög feber, testade dessutom positivt för Covid.
Jag har duckat den skiten i snart 2 och ett halvt år, men nu Midsommar 2022 då var det dags.

Planerna för Midsommar var redan spikade. Den skulle firas hos mina föräldrar med räkcheesecake och färskpotatis. Men det blev ju bara att ställa in.
Trots Covid så blev det ändå en bra midsommarhelg. Vi kunde mumsa på räkcheesecake och en key lime pie jag gjort. Sen passade vi på att ta upp “balkong potatisen” som jag åt med andakt. I en hink fick vi ca 10 små söta potatisar. Ni kan gissa hur gott det var.

Redan på Midsommardagen så fick jag en rejäl påminnelse förutom febern att de verkligen var Covid som var på besök. Det gjorde ont att andas och helt plötsligt smakade kaffet nästintill galla. De gick inte att dricka. Är det något jag älskar så är det kaffe, har hört talas om folk som lider av sin postcovid och inte längre kan dricka kaffe. Oh the horror.

Något annat jag märkte skillnad på Covid och vanlig influensa/förkylning var att jag var konstant hungrig, trots hög feber. Tyckte det var ytterst besynnerligt.
Det ledde till att jag slängde ihop kalljästa frallor, åt mellanmål och drack mycket vätska.
Mitt blodsocker och min kropp har nog aldrig “mått så bra” då jag faktiskt åt och drack “som man ska”.
Hade dessutom extrem ångest, trots att jag var helt slut så var jag tvungen “att göra något” annars så åt ångesten upp mig, himla märklig sjukdom det där.

Sjukdagarna rullade på, och febern lättade på torsdagen testade jag negativt och kunde återgå till arbetet. Jag är inte 100% pigg än, men de går åt rätt håll.
I all vardagsstress och sjukdomar så har det hänt många roliga saker också, dom ska inte glömmas bort, men dom förtjänar helt egna inlägg.